Din kärleksroman kanske slutar lyckligt, men karaktärerna som får varandra är inte de läsaren trodde. Vem kunde ana att den rasistiske homofoben Sigvard skulle bli dyngkär i en mörkhyad man? Eller att vänskaplig kärlek över alla gränser skulle uppstå när lejonet och kaninen blir bästisar i din fabel? Men hur överraskar man när läsaren redan vet hur berättelsen kommer att sluta? Här kommer tre, något nedkortade och ändrade, exempel ur skrivhandboken ”Överraska dina läsare”:

Låt oss säga att du låter din slutscen inleda som prolog, eller kanske använder du dig av en allvetande berättare eller av kapitelrubriker som räknar ned mot ett oundvikligt slut. Oavsett hur du bygger upp spänningen, så utgår vi från att läsaren vet hur det kommer att gå.

Låt det som hänt i prologen vara en illusion. Allt som skildrades är sant, men det skedde saker som romanfiguren inte kunde veta eller märka utifrån sitt perspektiv. Bröllopet var bara en övning, bilen sjönk men de som satt i den hade hunnit kasta sig ut och så vidare.

Eller, låt det som hänt stå fast, utan illusioner. Nu hittar vi på ett exempel där sjuksköterskan Beatrice är på väg från jobbet och korsar en gata i din inledande scen. Hon har bråttom för att hämta sin son som går i första klass på Söderängens skola. En bil närmar sig i hög fart. Läsaren får uppleva hur Beatrice kastas upp på motorhuven och hur hon hinner tänka på sin son medan hon far genom luften, innan hennes huvud krossas mot asfalten. När ambulansen kommer har hon redan varit död i flera minuter.

Föraren till bilen, en ung man, avlider strax därpå, blodig och hängande över ratten. Du skriver den här scenen rakt av, utan värderingar i orden. Just det enkla och avskalade kan, om det skildras på rätt sätt, vara det som berör allra mest. Det här ska bli en scen som skakar om läsaren och väcker känslor. Sedan backar berättelsen tillbaka ett halvår och visar händelseutvecklingen fram till den dag då Beatrice oundvikligen kommer att dö. Läsaren fäster sig vid henne och engagerar sig i hennes öde. Slutscenen närmar sig och läsaren hoppas, trots allt, att det inte ska hända.

Spänningen ökar för varje blad. Impulsen är att vilja varna Beatrice, ända fram till scenen som ligger före olyckan. I den knyts nämligen trådar ihop som ger ny insikt. När bilen närmar sig i hög fart har läsaren kunskap om att Beatrice har en obotlig sjukdom. Hon har förlikat sig med sitt öde, men inte med de svåra smärtor som oundvikligen kommer att plåga henne den sista tiden i livet. I fickan har hon sömntabletter som hon stulit på sin arbetsplats. Sonen kommer att få en bra uppväxt hos sin far och hans nya fru. Beatrice har redan skrivit ett avskedsbrev och vill att sonen ska minnas henne såsom hon är nu, innan sjukdomen bryter ner henne ännu mer.

Mannen i bilen är också sjuk, men på ett helt annat sätt. Han är sedan länge hatisk mot samhället och vill hämnas på alla som har det bra. Utifrån lusten att förstöra har han köpt sig ett automatvapen och är på väg till sin gamla lågstadieskola Söderängen. De som mobbade honom är vuxna nu, men alla barn är lika onda och nu ska rättvisa skipas, tänker han. Foten pressar hårdare mot gaspedalen och han hinner aldrig se kvinnan som just kliver ut framför bilen.

Beatrice dog verkligen, men den här gången upplever inte läsaren att det är lika meningslöst. Det oväntade bygger alltså på att själva händelsen är exakt den samma och fortfarande tragisk, men skildras mot en annan bakgrund.

Händelsen utgör inte den verkliga överraskningen. Vid intriger baserade på verkliga händelser kan en annan typ av ”twist trots orubbligt förlopp” vara effektiv. När det gäller tidpunkter för bomber som fallit eller naturkatastrofer som har ägt rum funkar det i regel inte att ändra verkligheten. Katastrofen sker på slutet, såsom läsaren vet att den kommer att göra, men för dina romanfigurer visar det sig innebära något positivt. Askan från vulkanen skapar nya odlingsmöjligheter på sikt. Kanske ger en stor olycka just den tankeställare som din huvudperson visat sig behöva för att kunna utvecklas, eller behöver för att kunna lösa en viktig uppgift. Vi tittar på ett exempel ur Forrest Gump längre fram i boken …

Överraska dina läsare är en fullmatad teknik- och idébank. Ha den med dig överallt där du skriver och kör aldrig mer fast. Manusutvecklare, författare, bokbloggare och agent bidrar med smarta tips. Upptäck kul sätt att väcka idéer, bli en mästare på att avleda uppmärksamhet och maxa din inspiration via idébankens alla varianter av överraskningar. Klicka på boken för att läsa baksidestexten.

Gilla gärna min författarsida på Facebook och sidan Fängsla dina läsare, med skrivtips och inspiration. Klicka på boken om du vill läsa baksidestexten till ”Fängsla”: