Om romanfigurerna

Ambitionen med dokusåpadeltagarna i Experimentet är att de ska vara stereotypa från början, men när du lär känna dem börjar det hända något och när sista bladet är vänt kommer du att uppfatta dem helt annorlunda. Om människorna i det här gänget kan förändras, så kan vi också göra det …

Förutom olika rädslor har existentiella frågor varit utgångspunkter i skapandet av varje romanfigur. Det är oundvikligt att sådana tankar dyker upp när de utsätts för ett dödligt hot, men flera av dem har med sig en känsla av tomhet redan när de kommer till ön. Det handlar om frihet kontra beroende, att konfronteras med sin egen dödlighet, att förhålla sig till skuld, att välja, att hitta sin plats i tiden och i tillvaron osv. Vissa gånger kan kärlek öppna dörren till en värld av nya insikter. Andra gånger kan naturbetraktelser eller musik ge en person upplevelser av genuin kontakt med sitt innersta. Ibland krävs insikt om nära förestående död. Kanske måste personerna på ön omvärdera allt de hittills har trott på om de ska ha en chans att överleva.

Det var självklart att ha en stark hjältinna i huvudrollen eftersom det var vad jag själv saknade när jag började skissa på Experimentet för 15 år sedan. Då handlade nästan alla spänningsromaner om de gamla vanliga trötta kommissarierna och det kändes viktigt att Experimentet skulle innehålla höga doser girlpower. En sak jag inte upptäckte förrän jag skrivit klart är att lika många män som kvinnor gråter i berättelsen.

Presentation:

Tv-teamet

Åse Nordenskiöld jobbar vanligtvis med research för samhällsgranskande tv, men råkar hamna på dokusåpan från helvetet. Med sina ledaregenskaper och sin kunskap om överlevnad skulle hon kunna rädda dem alla. Men i så fall måste hon övervinna sina egna demoner.

Roland Thorstensson är grabbigheten personifierad. Är du man kommer du att vilja vara hans bästa vän. Om du är kvinna är du dömd att falla för honom. Att det anas en sårbarhet under den självsäkra ytan gör dig bara ännu mer intresserad.

Josefine Sanneborn är en feminin varelse med tunna väggar. Det syns vad hon tänker. Tjejen är känslig och självcentrerad till max, men kanske inte riktigt så bräcklig som hon först ger sken av. Hon är kökspraktikanten som, eh, tar ut svängarna i köket … verkligen. (Jossan är inlånad till Experimentet och hennes köksäventyr finns i vanliga fall på facebook och twitter.)

Sebbe Rhodin är känd som branschens mysigaste bildproducent. Nallebjörnslik och den sortens person som man gärna sitter uppe och pratar med hela natten.

Wanna Ängladottir har en personlighet svår att hejda. Distanslös. Energisk. Sexuell. Hon vill äta sig in under huden och man låter henne göra det, för det envisa och barnsliga hos henne gör det omöjligt att värja sig.

Tim Nordin: Kameraman. Trevlig kille med känsla för djur och natur.

Tobias Pascal är serviceingenjören som är på helt fel plats för den som inte gillar social samvaro.

Såpadeltagarna

Juhani Pekkala: Jätten. Legenden. Raggarkungen av Norrland som blivit castad till dokusåpan på grund av sin potential att genomgå en make over. I bild ger han ett skrämmande intryck. Den levande versionen är värre. Han har en närmast demonisk utstrålning av den sort som får folk att instinktivt vilja kliva åt sidan.

Rut Emdén: Politisk, arg och med en röst som dränker innehållet i det hon säger, om nu någon skulle intressera sig för att lyssna.

Mario Nemec: Ingen är hetare än Mario, tycker Mario. Gangstagrabben ser sig själv som den ultimata gåvan till mänskligheten, men behöver kanske ändra inställning om han ska ha någon chans att överleva på ön.

Cristell Hansson: Inget mer än en blåst bimbo … eller?

Gilla gärna min författarsida på Facebook.