Epilog

Ett år senare: Hur det utvecklade sig mellan Åse och Tim är en egen historia, men så här gick det för några av de andra:

Sebbe fattar inte att han haft tur En morgon, just som han skulle käka frukost på balkongen till sitt hotellrum i Panama, knackade det på dörren. Interpool behövde inte mer än tre veckor för att hitta honom. Rättegången blev uppmärksammad förstås. Några pengar eller datorer hittades aldrig. Han skyllde allt på Wanna och klarade sig undan med två års fängelse, maxstraffet för underlåtenhet att avslöja mord och mordförsök. Ironiskt nog har Sebbe aldrig begripit att han är den som haft mest tur av alla på ön. Om han inte blivit arresterad den där morgonen, skulle han bara några timmar senare ha fått uppleva ondska i sin allra mest råa och utstuderade form, just den typ han så gärna ville studera. Vänner till de yrkeskriminella män som blev blåsta på ön hade just hyrt rummet bredvid hans …

Rudeman får utstå en hel del karvande Kanske är människan trots allt god. Såpadeltagarna som blev utsläppta ur buren bestämde sig, efter ett kort öråd, för att plåstra om sin plågoande och ge honom vatten. Men där tog turen slut för Rudeman. Grov våldtäkt, människorov och mordförsök genererade en livstidsdom för hans del. Då och då får han dock permission för att besöka sjukvården. Cristell träffade så att säga mitt i prick. Kirurgerna får skära en hel del i Rudemans underliv för att försöka rekonstruera hans könsorgan.

Cristell lever inte längre ett i-väntan-på-liv. Direkt efter hemkomsten från ön fick hon, för kanske första gången i sitt liv, omgivningens bekräftelse för inre egenskaper som mod och handlingskraft. Inte direkt de ord hon väntat att få läsa om sig själv på kvällstidningarnas löpsedlar. När ett år nu har passerat lever lite av hennes nyvunna självförtroende ännu kvar. Cristells värld rymmer faktiskt plats för mer än hennes utseende och jakt på bekräftelse. Hon har nyligen blivit erbjuden en tjänst som programledare i en musikkanal och inbjudningar till fester dimper i strid ström ner på hallmattan. Cristell känner flyt. Konstigt nog har inte livet genomgått någon extrem lyckorevolution för det. Det finns planer på att läsa ett par kurser på Komvux till hösten. Vore coolt att knäcka alla med att verka lite svår och beläst, tycker hon.

Mario är kung av Rosengård. Han är den alla kidsen ser upp till. Skulle lätt kunna ha tillvaron han alltid drömt om: glidarlivet, gussen, gratis droger och barturnéer. Men Mario har gjort ett annat val. Han jobbar på en fritidsgård, lever sunt, spelar fotboll, extraknäcker som boxningsinstruktör och försöker vara en god förebild för de ungdomar som ser upp till honom. Dagligen chattar han med Cristell som blivit en av hans tightaste polare. De planerar att snart samla ihop gänget från ön för en krogrunda nere hos honom i Malmö.

Roland ser på fotboll, knullar och hänger på krogen. Det sorglösa ungkarlslivet rullar på som det alltid har gjort. Korpmatcher, galna upptåg med grabbarna, prillan under läppen och en pondus som får omgivningen att respektfullt kliva åt sidan. Krogen hans andra hem. Damerna på kö, som alltid. Roland vet inte huruvida händelserna på ön har påverkat honom på något bestående sätt. Han brukar inte gräva ner sig i det förgångna. Och han brukar inte fundera över framtiden heller för den delen. Vissa skillnader kan dock noteras: Det är slut med rökat och vissa kvällar byts den obligatoriska kvällswhiskyn ut mot antistress-te, men det är det få som vet. Till hans förvåning har det till och med visat sig möjligt att beskåda Arsenal på tv utan ett skummande ölglas i näven.

Josefine är lycklig. Hon har undgått döden, upptäckt sann kärlek och funnit en passion för livet så stark att hon vill krama ur varje värdefull sekund av tillvaron. Outtröttligt lägger hon märke till det positiva omkring sig istället för att rikta uppmärksamheten mot sig själv. Inte en sekund av det första året tillsammans med Juhani har varit tråkig. De delar samma humor och samma kärlek till naturen, även om Josefine fortfarande är en ödmjuk elev när det gäller att förstå skönheten hos små varelser med många ben. Hon har inte försökt ändra någonting hos sin partner. Han är ju den mest fulländade man hon kan tänka sig. Det är faktiskt helt på eget initiativ han uppdaterat sin garderob och varit till frissan för första gången på femton år. Visst har det förekommit en del kulturkrockar, men båda brukar skratta åt sånt. Juhani betraktades i början som lika exotiskt spännande i Stockholms krogliv som Josefine på raggarpartyn. Självdistans och iögonfallande kärlek har dock kuvat folks ifrågasättanden förvånansvärt snabbt.

Juhani har tagit klivet in i tvåtusentalet. Han behöver fortfarande få vara ensam ibland, men har inte längre behov av att skydda sig eller att avskärma sig från omvärlden. Kärleken till Josefine har gjort honom stark på helt nya sätt. Hennes oförmåga att dölja sina känslor är en daglig skola för den introverte raggarkungen och utgör en ständig källa till retfulla skämt från båda håll. Juhani tänker till och med testa att se en balettföreställning. Polarna kommer att pissa ner sig av skratt, men det bjuder han gärna på. Ett par timmars avkoppling med Josefines hand i sin, hur jobbigt kan det vara? Till sommaren ska han ta med henne till Power Big Meet på cruising, något som båda ser fram emot. Mänskligt umgänge var inte överskattat trots allt och kanske ligger den största lyckan ännu framför honom. Ingen av dem vet om det än, men inne i Josefines mage finns ett frö, en källa till kommande glädje: oanad, oöverträffad och större än allt han hittills upplevt. Det kommer att göra honom mer närvarande i nuet än han någonsin kan föreställa sig …

Självklart blir det uppföljare till Experimentet och självklart kommer Åse och Tim att vara med i den. Gilla gärna min författarsida på facebook så missar du inte när det blir dags för nästa boksläpp.

Varmt tack och allt gott!
/Catrine